090221 Nostalgi
Vad säger man om att vakna en morgon, slänga i sig lite frukost, få Peppe att lyfta på röven och sen börja röra på sig. Och när jag säger röra på sig så menar jag såklart träning. Efter frukosten gjorde vi oss klara för en springtur men vi kan inte ju inte springa utan att göra armhävningar först. Vi bestämde att dagen skulle vara en tävlingsfri dag så, visst, Peppe gjorde fler armhävningar än jag men han fick inget poäng i det stora hela... Efter vår uppvärmning skulle vi ner till stranden inne i stan, Playa del Cura som den heter. Jag bor alldeles ovanför Playa de La Mata, den ligger vara fyra minuter till fots nedför backen men vi skulle in till stan iaf. Vi snörde på oss springskorna och sprang ner dit, fem kilometer lite drygt. Superskönt!!!
Stranden är mycket mindre än Playa de La Mata och vi är vana vid stora ytor när vi är på stranden men denna dagen blev det inget av med stora ytor så vi la oss på stranden ett tag för att varva ner efter armhävningar, springning, stretching och allt jag vet inte vad.
Efter ett tag på stranden sa Peppe att det var dags för mat och vad satt bättre då än en fin kinesist buffé på vår fredagskinarestaurang!? Buffé för 8 euro och så jäkla mycket mat, och bra mat med tanke på alla dessa fina och färska grönsaker. Mycket vackert. Vi satt där i lite mer än en timme och glodde på folk.
Trots liten strand gjorde vi allt för att kunna spela lite fotbollstennis och det gick väldigt bra när vi hittade väggen. Det var så extremt skoj att 1. Stå i skuggan... 2. Kunna bolla med en vägg samtidigt och 3. Försöka att inte skjuta bollen i huvudet på den lilla flickan som sprang ner i vattnet bredvid oss hela tiden...
Jag vet inte hur länge vi höll på med bollen där... Vi bollade fram och tillbaka och tillbaka och fram utan stop, superskoj... Så långt var det en av de bästa dagarna sen Peppe kom hit.
Jag hade varit inställd på att springa hem också men Peppe sa att han inte skulle kunna det med tanke på att han skulle bli så seg av solen, men när vi inte kunde ta ut pengar (mina kort var hemma och Peppes kort var tomt) så fanns det inte så mycket annat att göra än att använda apostlahästarna och springa hem fem kilometer också. Vi var så extremt hurtiga och duktiga igår.
Såg det ut som att dagen skulle bli sämre??? Nej, den blev bättre efter det.
Fotbollsmatch i Confederations Cup Italien – Brasilien, första halvlek såg vi hemma hos mig, andra halvlek såg vi uppe på My Life, en irländsk pub uppe på bargatan ägd av Ryska Maffian om man ska tro på den svenska fyllbulten som berättade det för mig... Polska horor stod i hörnen och dansade medans ryska horor satt nakna på borden... Ne! Ja’ ba’ skoja’...
Kvällen på My Life bestod av öl, drinkar, biljard och det bästa av allt som P-Pea får äran att berätta om...
...Högstadiets häftiga nostalgi. Jag vet inte hur vi kom in på detta men vi började prata om schemat vi hade i skolan och vad vi alltid gjorde de olika dagarna. När inte jag kom ihåg så fyllde Erik i och när han inte kom ihåg fyllde jag i. Det var allt från när Erik var kär i Lovisa(och Peppe och Lovisa blev tillsammans) till 2,10 timmar lång SO vi hade på måndagarna.
Några datum som förgyllde kvällens nostalgi:
25e November, BINGOKVÄLL hos Frida, en stor madrass i en liten garderob, mer behöver jag inte säga.
9e December, middag och sanning/kånka kväll hemma hos mig, Peppe; och för oss så unga ungdomar var det en kväll full av kärlek, spänning och nervositet. Det var förövrigt då Erik väckte mig på morgonen efter med att knapra chips i örat på mig.
27e December, Mellandagsrea-shoppande i Falun. Hihi, en stor stad och fyra nyförälskade unga (om man räknar med Kesti och Oskar), Erik muttrade väldigt mycket den dagen.
29e December, Party hos Lovisa i hjortnäs, högstadiehångel, smask, smask och popcorn.
Alla dessa underbara dagar vi hade då, är både jag och Erik välsignade med, de har format oss till dem vi är idag och även om högstadiet var som en berg-och-dal-bana för oss längtar vi båda tillbaka ibland.
Efter den sista irländska kaffen gick vi hem och endorfinkicken fortsatte hemma hos Erik, i väntan på att ett avsnitt med How I met your mother skulle laddas ner satt vi och berättade små sagor om tjejer vi älskat och tjejer vi hatat. Det var hög tid för fulgroggen, Erik vågades inte på någon grogg så han drack en öl.
PEPPES FULGROGG
Vodka, Persikolikör, Rom och mjölk.
Kvällen fortsatte i trappan på nionde våningen, där kunde jag både se havet och spela gitarr; det var då jag kom på idén att vi skulle ta gitarren och gå ned till havet och sätta oss, Erik var vi det här tillfället alldeles för snurrig för att säga nej.
Efter slagsmål med vågorna och mycket nostalgi var det sängen som ropade, nästa dag blir också det en rolig dag, då ska vi till Aquopolis (ett vattenland fullt med aktiviteter). Där ska vi bli som barn igen och åka rutschekanor, hoppa studsa som bara pojkar kan.
Adios amigos, sí sí sí, Ojje Ojje ojje que tal mjoibien sí sí mucho är några ord jag lärt mig. “Sär stavning”
(Det stavas egentligen: Adios amigos, sí sí sí, oye oye oye qué tal muy bien sí sí mucho)
Peppe jämför sig själv med Brasiliens Fabiano...
Jag är verkligen helt betagen av nånting...
Take me down to the paradise city where the beach is long and girls are business...
Den läskigaste trubaduren i denna värld...
That's all folks!
Stranden är mycket mindre än Playa de La Mata och vi är vana vid stora ytor när vi är på stranden men denna dagen blev det inget av med stora ytor så vi la oss på stranden ett tag för att varva ner efter armhävningar, springning, stretching och allt jag vet inte vad.
Efter ett tag på stranden sa Peppe att det var dags för mat och vad satt bättre då än en fin kinesist buffé på vår fredagskinarestaurang!? Buffé för 8 euro och så jäkla mycket mat, och bra mat med tanke på alla dessa fina och färska grönsaker. Mycket vackert. Vi satt där i lite mer än en timme och glodde på folk.
Trots liten strand gjorde vi allt för att kunna spela lite fotbollstennis och det gick väldigt bra när vi hittade väggen. Det var så extremt skoj att 1. Stå i skuggan... 2. Kunna bolla med en vägg samtidigt och 3. Försöka att inte skjuta bollen i huvudet på den lilla flickan som sprang ner i vattnet bredvid oss hela tiden...
Jag vet inte hur länge vi höll på med bollen där... Vi bollade fram och tillbaka och tillbaka och fram utan stop, superskoj... Så långt var det en av de bästa dagarna sen Peppe kom hit.
Jag hade varit inställd på att springa hem också men Peppe sa att han inte skulle kunna det med tanke på att han skulle bli så seg av solen, men när vi inte kunde ta ut pengar (mina kort var hemma och Peppes kort var tomt) så fanns det inte så mycket annat att göra än att använda apostlahästarna och springa hem fem kilometer också. Vi var så extremt hurtiga och duktiga igår.
Såg det ut som att dagen skulle bli sämre??? Nej, den blev bättre efter det.
Fotbollsmatch i Confederations Cup Italien – Brasilien, första halvlek såg vi hemma hos mig, andra halvlek såg vi uppe på My Life, en irländsk pub uppe på bargatan ägd av Ryska Maffian om man ska tro på den svenska fyllbulten som berättade det för mig... Polska horor stod i hörnen och dansade medans ryska horor satt nakna på borden... Ne! Ja’ ba’ skoja’...
Kvällen på My Life bestod av öl, drinkar, biljard och det bästa av allt som P-Pea får äran att berätta om...
...Högstadiets häftiga nostalgi. Jag vet inte hur vi kom in på detta men vi började prata om schemat vi hade i skolan och vad vi alltid gjorde de olika dagarna. När inte jag kom ihåg så fyllde Erik i och när han inte kom ihåg fyllde jag i. Det var allt från när Erik var kär i Lovisa(och Peppe och Lovisa blev tillsammans) till 2,10 timmar lång SO vi hade på måndagarna.
Några datum som förgyllde kvällens nostalgi:
25e November, BINGOKVÄLL hos Frida, en stor madrass i en liten garderob, mer behöver jag inte säga.
9e December, middag och sanning/kånka kväll hemma hos mig, Peppe; och för oss så unga ungdomar var det en kväll full av kärlek, spänning och nervositet. Det var förövrigt då Erik väckte mig på morgonen efter med att knapra chips i örat på mig.
27e December, Mellandagsrea-shoppande i Falun. Hihi, en stor stad och fyra nyförälskade unga (om man räknar med Kesti och Oskar), Erik muttrade väldigt mycket den dagen.
29e December, Party hos Lovisa i hjortnäs, högstadiehångel, smask, smask och popcorn.
Alla dessa underbara dagar vi hade då, är både jag och Erik välsignade med, de har format oss till dem vi är idag och även om högstadiet var som en berg-och-dal-bana för oss längtar vi båda tillbaka ibland.
Efter den sista irländska kaffen gick vi hem och endorfinkicken fortsatte hemma hos Erik, i väntan på att ett avsnitt med How I met your mother skulle laddas ner satt vi och berättade små sagor om tjejer vi älskat och tjejer vi hatat. Det var hög tid för fulgroggen, Erik vågades inte på någon grogg så han drack en öl.
PEPPES FULGROGG
Vodka, Persikolikör, Rom och mjölk.
Kvällen fortsatte i trappan på nionde våningen, där kunde jag både se havet och spela gitarr; det var då jag kom på idén att vi skulle ta gitarren och gå ned till havet och sätta oss, Erik var vi det här tillfället alldeles för snurrig för att säga nej.
Efter slagsmål med vågorna och mycket nostalgi var det sängen som ropade, nästa dag blir också det en rolig dag, då ska vi till Aquopolis (ett vattenland fullt med aktiviteter). Där ska vi bli som barn igen och åka rutschekanor, hoppa studsa som bara pojkar kan.
Adios amigos, sí sí sí, Ojje Ojje ojje que tal mjoibien sí sí mucho är några ord jag lärt mig. “Sär stavning”
(Det stavas egentligen: Adios amigos, sí sí sí, oye oye oye qué tal muy bien sí sí mucho)
Peppe jämför sig själv med Brasiliens Fabiano...
Jag är verkligen helt betagen av nånting...
Take me down to the paradise city where the beach is long and girls are business...
Den läskigaste trubaduren i denna värld...
That's all folks!
Kommentarer
Trackback
